Tur och retur och retur och retur

Kan numera vägen till södra Ljusterö utantill. Liksom färjetiderna.
Och inser att samma väg kan vara olika väg.

Åkte ut med ivrigt pratande R igår och svor över väglusarna som håller hastigheten, när vår färja snart går...! Insåg då vägen svängde av mot färjan att det var fler som hade tänkt samma sak, för plötsligt körde vi fort! Och hann precis.

Hem ensam. Men inte riktigt - i sommarskymningen fick jag sällskap av Sveriges fauna:

• Grävlingen som sprang över vägen.
• Älgen som stod och käkade på ett träd precis vid sidan av vägen (hjälp, vad stor!).
• Rådjuret som sprang över vägen snabbt som en gasell (vilket var tur eftersom det annars inte skulle ha kunnat springa mer).
• Haren och den lustiga fågeln som satt på ängen (inte tillsammans).
• Vild(?)svinen som skumpade runt i skogsbrynet en bit bort.
• Korna och hästarna som kändes mer odlade än de övriga...

Åkte tillbaka idag med P och funderingar kring sommarstugeliv, för sommarens första dopp och mysig middag vid bryggan. Allt var som den skärgårdsidyll det är, med fredagslediga småbåtar och semestrande, brunbrända seglarfamiljer som guppade fram + vaxholmsbåten som verkade JÄTTESTOR i sammanhanget. Långt från civilisation: Mulltoa och slut vatten. (Men givetvis Nintendo och dator på bryggan - det är ju ändå 2009!)

Sedan hem med en lika ivrigt pratande R, som tävlar imorgon bitti. Inte ett enda djur. Hann med färjan med 2s marginal. Köpte frukost på Statoil för att inte svälta. Tillbaka i "civilisationen".