Lätt vemod i jordgubbstid

Smultronen lyser röda och Rs jordgubbar - som hon sköter enligt konstens alla regler - har börjat mogna. Sommaren med stort S är här!
Ändå känner jag ett lätt vemod...

Det är mysigt att vara få hemma ibland, men insikten smög sig på då vi för andra dagen bara var tre vid bordet: Insikten att fr o m nu kommer det bara att bli färre och färre hemma i genomsnitt. Det blir litet mindre bullrigt för varje födelsedag. Litet fler som bara tittar in, för att snabbt försvinna nånstans. Litet färre som drar med sig allt - böcker, leksaker, lerklumpar, skratt, gråt, livet... - in i köket och stannar där. Jag sa en gång att det var tur att vi fick E+M, för jag var inte färdig efter två - hade just fattat... Jag säger samma nu. Och hoppas att hösten blir bullrig.

Och att vi får fler jordgubbar imorgon.