Stenpigg kl 04:41...pip!

Jetlag är ett intressant fenomen.
Åker man västerut, så blir man först oändligt trött för att dygnet aldrig tar slut.
Sen försöker man desperat parera alla tidszoner ett dygn och hoppas att kroppen ska hita ett mitt-emellan-läge, eftersom man snart ska hem igen. Lösningen blev att sova 2-3h i taget litet här och där när det passar.

Det har funkat bra i två dagar, men så plötsligt: Ping! Klarvaken.
Klockan var 23.38, San Francisco-tid. Morgon i Sverige.
Efter 1h försök att somna om gick jag upp och jobbade istället - lika bra! Och mindre tråkigt än att ligga i mörkret och tänka på får som hoppar. Fortfarande 4h senare är jag stenpigg, så jag faller väl ihop lagom till planet ska gå?

Och snart ringer väckarklockan.