22 april 2009

Jag är kär!

San Francisco har fullständigt nockat mig!

Jag som brukar säga att jag inte gillar New York (förutom MOMA) och inte är speciellt intresserad av att åka till USA, har helt ändrat åsikt efter en kvällspromenad i San Francisco.
Hit vill jag åka tillbaka. Och ta familjen med.

En otroligt cool, helt knäpp, stad som ändrar sig hela tiden:
Redan från flygplanet såg det rätt sjukt ut - en stor halvö som är fullständigt översållad, plottrig av hus ända ut till havet. I alla riktningar. Stiger man sen ut är gatunätet (förstås) lika rakt och fyrkantigt som i hela det USA jag har sett, men ingenting annat är rakt! Extrembranta backar, skolgårdar på taken, plötsligt en klassisk tram, en volleybollmatch på en asflaterad bakgård (grabben gjorde en ursnygg smash och jag funderade på hur hans vader mådde efter den landningen på asfalt?!), plötsligt en havsglimt och ett halvt spann av Golden Gate Bridge. China Town på riktigt, som övergår i ett uppenbart dyrt kvarter. Gatufolket krympte plötsligt från XL till anorexia...

Jag blev överlycklig av min lilla promenad och glömde att vara "challenged by the time zones". Kom till hotellet PIGG!
Ser fram emot nya kvarter imorgon!
...och lägre klackar....

3 kommentarer:

gördis talk sa...

Roligt att följa dig på resan via bloggen.Du är bra
på att förmedla intrycken om knockar o annat. Osså
var jag o titta på twigger...vore kul men hela alltet
verkar jobbigt. Nöjer mig med att åka snålskjuts på
Gördis Talk.
Kram,ha det bra o var rädd om dig
Pa

Inger U sa...

Du skriver så att man blir verkligen sugen att vara iden stan . "You lost your heart in San
Fransisco up on...."

Ulrika sa...

Kul att ni läser! Måste nog skriva ett inlägg om dagens promenad också... och åk hit! Jo, Inger, jag tänkte också på den sången...