"Evad" är ordet.

Nu är det jul igen, för nu har vi slutat jobba. "Driving home for Christmas" i bilradion igår - den räckte precis mellan f d Rinkebykorset, numera krockrondellen, och Bockfjället. P har varit ledig en vecka redan och städat så vi knappt känner igen oss! Rekommenderar hemmaman. (Det gör inte han...)

Har egentligen lekt jul i över en vecka på alldeles för många julfester och -avslutningar med jobb, föreningar, kulturskolan, vänner och familj, men det var först idag på morgonen som jag kände att det är tillåtet att njuta: Sillen är klar, laxen är gravad, salamin inköpt, änglamarksskinkan väntar på tillredning och bonaden är upphängd:

(Men egentligen är det den andra bonaden som vi pratar om mest. Den med "evad". Vi hade 40-talstema i torsdags med mat lagad från min mormors urklippsbok - blev husmoderns biff à la Lindström från 1943 och mazarinkaka. ((Kunde inte låta bli att garnera med kiwi för att det var snyggt, men vi enades om att det nog inte fanns några kiwi i Sverige under 40-talet. Och hur var det med "bananbåten", undrade Magnus?)) Och så texten på bonaden:
"När var och en sin syssla sköter
så går det väl evad oss möter."
En evig källa till fundering om då-och-nu i juletid.)

Julnjutning på morgonen, alltså. Och P och jag bestämde oss för en tur till köptemplet för att fixa julklappar. 8 påsar och 2 wienerbröd senare upptäckte vi att bilens framhjul hade fått punka... Säg den njutning som varar för evigt?

Glögg på er!
Så går det väl evad dig möter.