Hundbloggen

Till sist måste den skrivas: (Anti)Hund(ägar)bloggen.

Varje gång jag springer i skogen inträffar en mental bloggningssträcka någon gång mitt i träningen. Oftast triggad av en hund. Som springer lös. Bredvid ett par 40-50-åringar som tycker att det är så skönt för Ludde att få komma ut från lägenheten!

"Ludde" är oftast en av två. Ludde är oftast närmare mänsklig höfthöjd än fotknöl. Ludde är glad och hoppig och lycklig ute i skogen. (Luddes kompis som ser mycket lugnare och slöare ut går av någon outgrundlig anledning i koppel.) Ludde springer lös. Lös!

Mitt bland löpare, mitt på spåret. Hur tänker ägarna?! Jag blir lika störd varje gång, men försöker låtsas som det regnar (vilket det ganska ofta gör). Och Ludde är en alldeles normal hund: Gå fot bredvid två stillsamt gående regnkläderpåpackade välbekanta som halvtamt ropar "gå vid sidan Ludde!", eller springa ikapp med den okända som håller högre fart? Lätt val för Ludde!

"Spring vidare du", säger ägaren. "Ludde stannar här!" Pyttsan! Jag har inte lust att kolla. Jag känner hur Ludde blir arg om jag springer fortare, känner bettet i benet, funderar på hur jag bäst ska skydda halsen när jag faller... (för det är väl där hundar måttar det dödande hugget?) Börjar springa först bakom nästa kurva. Överlevde även denna gång. Och mentalbloggar ilsket fram till nästa glada Ludde. Fram till nästa oförstående hundägare.

Om du nu bor i en för trång lägenhet: Varför, varför, varför måste du ha hund?!