Om "binärt könssystem", eller...?

"Det handlar om att få rätten att säga nej till det binära könssystem vi har idag."
Det var då jag kände att min hjärna är för liten.

6.30, te och mackor, lugnt läsande DN och så kom insikten: Min hjärna är för liten. Vadå "binärt könssystem"? Det låter som en matematisk teori. Så man kan se den grundläggande förutsättningen (som jag hittills sett det) för vår existens ett "könssystem"? Teoretiskt ja, förstås, men vad är alternativet? Har vi en möjlighet att säga ja eller nej? Och har jag nånsin sagt "ja"?
Jag vet säkert att jag inte har sagt "nej".

Tanken svindlar.
Om vi har ett "könssystem" (vilket låter som något konstruerat, snarare än naturligt skapat som del av den biologiska evolutionen), så måste man ju åtminstone gå med på att den binära grundteorin är en förutsättning för att systemet ska överleva? Att barn föds, alltså.

Om vi istället utgår från att det inte är ett av människor konstruerat system, utan en biologiskt naturlig evolution blir konsekvensen så mycket mer intressant... Då kanske det binära bara är ett stadium? Tillfälligt i världshistoriskt perspektiv (där ju det mesta egentligen är tillfälligt). Och i så fall är nog inte "hen" (hon-han-hen) det enda/sista nya könet? (Och som marknadsförare måste jag bara påpeka att namnet "hen" är felvalt i vårt globala samhälle, för om man nu vill åstadkomma en grundläggande förändring i vårt sätt att se på "kön" kan man inte associera det nya/senaste könet med hönor...de har alldeles för dåligt rykte!)

Vad blir konsekvenserna av ett multikönssystem som vi säger "ja" till? Fler kommer ut? Färre barn föds? En könsoperation blir lika vanlig som att spruta botox i läpparna (vilket f ö verkar jätteläskigt!)? Och spelar det någon roll?

Jag känner igen att min hjärna är för liten. Om folk vill byta kön för att bli lyckligare med sig själva tycker jag det verkar som en bra lösning. Men att säga nej till det "binära könssystemet"....? Det verkar att ta i.