Bland hyllor på golv: Man snavar!

Till 10-årsdagarna i november köpte vi hyllor till E o M. De har legat på nåt golv sedan dess, flyttats ibland. Idag skulle de upp och vi snurrade ihop dem coolt polkagrisrandiga, men tillräckligt starka skruvar till väggen saknades så P åkte och köpte skruvar + 2 hyllor till eftersom National Encyklopedin länge har behövt en hylla. (Den blir så dammig och misshandlad då den står på golvet.)

Väl hemma räckte tiden bara till NE som nu står jättefint uppradad på nya hyllan (förutom band 12, som lånarna verkar ha tagit eftersom ingen av oss någonsin har använt den - precis som med choklad som försvinner), men Es o Ms hyllor ligger fortfarande på nåt golv. Snyggt polkagrisrandiga, men dock... E fick i alla fall det där bordet vi har pratat om sen länge - det ordnade P igår.

Varför är det alltid så här?!
Vi hinner bara 1/3 av det vi tänkte. 2/3 hamnar på nåt golv, i nån hög, på väg att bli den där fina och praktiska lösningen som det skulle bli?! Barnen hinner bli tonåringar och byta rum innan vi ens har hunnit få upp hyllorna! Och jag blir galen över att snava på halvfärdiga idéer.

När jag tänker på det är det faktiskt oftast idéer som skulle sitta på väggen.
Idéer som ska stå på golvet brukar förverkligas ganska snabbt, men väggarna...förblir oftast också på golvet.

Inte undra på att man snavar.