"Vi har öppnat en affär, en affär, en affär.
Kom och köp i vår affär - för en krona!"
- Ni kommer kanske också ihåg den? Jag har haft den ringande i öronen i en vecka nu, för jag har - nåja, nästan - öppnat en affär i helgen. Egentligen ett café för simföreningen, med huvudsakligt syfte att servera billig korv till hungriga simmare, men ändå... Det krävs samma tänk för ett litet som ett stort café och plötsligt har jag fått extremt praktisk användning av alla mina hopsamlade marknadsföringskunskaper:
-Vem handlar? Hur många handlar? Vad köper de kl 9, kl 10, kl 15? Vilken prisnivå är ok för ett tuggummi jämfört med en korv? Och Risifruttin, som är så dyr i inköp...och dessutom måste sälja slut eftersom det är en kylvara?!
Jag konstaterar att prissättning och marginal är en högst relativ vetenskap.
Och att förvånansvärt många inte inser att hembakt kostar! De betalar 8 kr/köpebulle utan att knorra, men tycker 10 kr är för mycket för en hemgjord glasyrbakelse. Som hade kostat 20 kr på ett stockholmsfik. K hade bakat supergoda (!) minismåkakor à la brownies, men de var svåra att sälja ens för 1 kr! Folk ville ha dem gratis. Underligt. Samtidigt konstaterar jag att de dyra energy bars hade sin målgrupp som visste precis vad en sån kostar och tyckte vi var billiga. Prissättning som känslofråga.
Tyvärr måste man ha med föräldrar att göra (och det vet ni ju vad jag tycker om, ni som följer bloggen), så det blir ingen storsatsning på caféet. Öppettider efter ork, typ.
Men kul var det!
21 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar