En smula tysk vardag...?

Jo - de hittade solen. VI hittade solen - R bestämde sig för att hon var frisk när P ringde och berättade om livet ovan molnen: Klarblå himmel, strålande sol och backar som väntade på att åkas! Så har vi nu njutit livet i 2-och-en-halv dag...njutit.

P har pratat mycket om artikeln han läste i DN om att allt är som värst vid 46. Idag konstaterade han, sittande i solstolen på en topprestaurang med en jägerte i handen, att om det här är botten, då är nog inte resten så farligt ;)
Och det är bara att hålla med. Det här är extra-allt. Jag har t o m fått åka rodel!

Och vi konstaterar att tyskarna - åtminstone bayrarna - håller på traditionen. Vi var på en underbart helbayrisk restaurang och åt schweinhaxe (modell mindre, så servitrisen undrade om die herren verkligen skulle bli mätta?!) och lärde oss joddla. Restaurangen lyckades med konststycket att inte verka turistisk, trots att den i hela övriga världen skulle ha klassats som turistfälla och höjt priserna för länge sen! Här var publiken bayrare med hatt-med-fjäder, alla kunde texterna och vi sjöng glatt med i 'ein prosit, ein prosit gemütlichkeit' och försökte smälta in. Vi blev riktigt bra på tyska ju längre kvällen led, och barnen led rätt tidigt så de gick hem redan vid 8. Fett bra - inte, tyckte de.

De - tyskarna - har inte heller riktigt greppat internet. I två dagar har snubben som kör internetservern i Oberstdorf strejkat, så nätet har varit onåbart. I mer moderna länder skulle det nog betraktas som samhällsfarligt, men i Tyskland är man allmänt skeptiskt till det mesta "nya". Kreditkort, till exempel. Lidl tar kort, men det är också det enda stället. Restauranger, klädaffärer, mataffärer...nein. Alla tar kontanter, så det är ju bra. Och vi förväntas sortera sopor med endast en (1) skräphink i köket. Rätt tänkt, men så fel det blev! Hur ska man hitta äggskalen och potatisresterna mitt bland plasten och pappret och järnskrotet som har samlats i kökspåsen, när man står där vid de 7 olika soptunnorna på gården?!

Så mitt i solen och skidlivet, mitt i jägerte och joddel, får man en smula tysk vardag.

...och undrar hur detta organiserade folk kan vara så oorganiserat?