Närmare bestämt mitt evighetsprojet draperierna-till-Es-och-Ms-rum, som skulle gå på några timmar i augusti...som blev september och trasig symaskin...som blev oktober och IKEA-tråd som aldrig håller...som blev november och december och inte en minut över till att sy...som blev januari! Ont gör det överallt när man har en sån surdeg. Barn som hoppas och längtar och vill ha "egna rum". Tyg som ligger och ser uppfodrande ut. Jäser.
Idag har jag ÄNTLIGEN sytt klart! :-)
Och konstaterade (igen) att jag tycker verkligen inte om att sy. Jag hinner tyvärr glömma det mellan gångerna, men det finns inget självförverkligande i att sy! Det är bara hemskt. Och tråden tjorvar.... men E och M blev jättelyckliga och har flyttat in i sina nya "rum" med varsin bok och egen musik i lurarna. Och visst blev det ganska fint?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar