Man byter runt omkring mig - perspektiv.

P har bytt däck i flera dagar.
(Jag var med om en skräckupplevelse igår då bussen hade sommardäck och sommarväglaget hastigt övergick i ett helt annat väglag... I korsningen tyckte bussen att vägen borde vara rak så jag hamnade på en uppfart där jag inte borde stå. Diskuterade med mig själv och lyssnade tyvärr på rösten som sa "Klart det går!" Insåg efter några panikartade minuter att det gick inte alls! Måste backa. Nedför. Duvbovägen. Den må ha ett idylliskt namn, men runt 5 på eftermiddag är den sällan speciellt duvboliknande.... Jag hade en himla tur och lyckades backa ner utan att krocka med någon, hitta en infart där jag kunde stanna, och sen fick P byta däck.)
Mamma bytte höft idag.

Ut med det gamla och in med det nya! Det känns bra, vi blir litet gladare.

Såg just Korrespondenterna och började fundera över miljön och den globala uppvärmningen. Allt det nya som blir så bra - ny höft och nya däck. Vi blir litet lyckligare, vi lever litet längre. Men i Marocko har de för litet vatten.