Ännu en gång tog jag mig hem...

...men även denna gång får jag ställa frågan: Händer detta bara mig? Jag gjorde en spontan marknadsundersökning bland mina (också något uppjagade) kollegor när vi väl träffades ca 10 min innan ombordstigning på Charles de Gaulle och utbytte historier om konsten att ta sig till sagda flygplats, och det visade sig att "njae?"... det är nog bara jag!

Den här gången åkte jag tidigare än de flesta eftersom jag skulle vara smartare. Så snart befann jag mig på en bakgata utanför Les Halles i Paris med ingen enkel möjlighet att ta mig mot flygplatsen per räls, ingen flygbuss i närheten och ingen (!) ledig taxi i sikte.

Så jag vandrade en bit och snubblade till sist (men fortfarande med rätt gott om tid) över en taxichaufför som just hade börjat sitt pass och var glad att hitta mig. Och då upptäckte jag att jag behövde mat! Bad honom på stapplande franska stanna vid en affär, men istället fiskade han upp ett paket kex från handsfacket och sa att "vous parlez très bien": Perfekt! Får nog omvärdera min syn på de stroppiga parisarna... Sen svor han i 1h över alla avstängda gator pga demonstrationerna som pågår (regeringen vill att fransmännen ska jobba ända till 65, vilket fransmännen tycker är ofattbart länge) och jag fick bokstavligen se hela centrala Paris - triumfbågen, Eiffeltornet, mitt hotell (därifrån hade jag kunnat ta flygbussen...), obelisken, osv - tills vi äntligen kom till Autorouten och kom fram till flygplatsen i tid. Vid det laget hade taxametern nått upp till mina samlade eurotillgångar så dricksen blev alldeles för liten med tanke på kakor, sightseeing och franskalektionen. Men jag kom hem.

Vive le chauffeur de taxi parisien!