Bröllop!...2010?

Svårt att välja tema idag... 19:e juni 2010 - Love 2010!
Kronprinsessan Victoria och...numera...prins Daniel.

Vi gick inte dit och viftade flaggor (men tanken fanns - det är ju ändå ett "historiskt ögonblick"!), men har följt spektaklet via TV. För visst är det ett spektakel, även om de mest involverade har hanterat det imponerande klokt under dagen -ärkebiskopen, vars tal var modernt och klokt; Victoria -som förmodligen bröt alla normer då hon höll tal och tackade folket; Daniel Westl..prins Daniels mamma, som har valt en klänning som är precis lagom (o)vanlig i sammanhanget... Många tankar kommer. Om stort och smått. Om demokrati och matchande aftonväskor. Om historiens betydelse. Om 2010. Om vad som är 2010?

Ps senaste: "Hur är man funtad då man kan ta på sig påfågelfjädrar i färger som symboliserar unionen med Norge?!" Relevant fråga. Och relevant fråga om det är okej att fira bröllop med kortege där 250.000 (!) människor hurrar och vajar med flaggor. Och då kortegen kommer fram till slupen konstaterar TV-reportern att "det var ju skönt att det här flöt så bra", när man har 2000 poliser, 6500 militärer och dessutom springande SÄPO vid sidan av kortegen för att hålla rätt på vanligt folk?! 8500 anställda väktare för en kortege på 1h! Är det okej?

Och samtidigt - det är roligt med vackra klänningar, fantastiska håruppsättningar krönta av diadem och matchande aftonväskor. Och det får vi ju ingen annanstans. Nobelfesten och kungabröllop var 34:e år.... Madeleines väska var bäst, för den var exakt lik klänningens volanger, så den försvann i volangerna när hon höll ner armen! Imponerande genomtänkt. Sån är inte jag. Och sån är inte vardagen. Frågan dröjer sig kvar: Tycker kungligheterna att detta är okej? Att deras vardag blir vår dröm från verkligheten....?

Så vad är 2010?
Silvertallrikar som påminner om Adolf Fredrik? Klassiska felpassningar i fotbolls-VM? En ockelbograbb som plötslig blir prins och får avstå sitt namn men vinner en Serafimerorden , sin prinsessa och en framtid med världspressen som följeslagare? 5 km i strålande sol, som K och jag sprang i morse? Eller kanske något helt annat.... en historiskt ironisk mix av gnistrande tiaror, sönderklippta jeans och nikesneakers i förorterna?

Vi firade med rosa middag.
Love 2010!