"Våra barn och andras ungar", brukar det heta. Generellt är det sällan nåt fel på varken barnen eller ungarna, men jag undrar allt oftare över de andras föräldrar?
De första åren är man litet förvånad, sen ler man igenkännande åt de 5 som alltid "ställer" upp, efter 15 år som förälder i diverse klasser, dagisgrupper, fritidsverksamheter, sportklubbar, körer, osv är jag rätt högljudt (hur stavas det, förresten - högljudd? högljutt?) irriterad! Varför är det vår familj med fyra barn, två heltidsjobb och begränsade möjligheter till hjälp av släkten som ännu en gång ser till att det blir klassresa, presenter och tårta inför avslutningen? Och sitter i styrelsen och ställer upp som funktionär och fixare. Var är alla andra?! Jag inser att de tycker att de inte har tid, men det stämmer ju inte! Klart att de har tid om de vill - det är helt en fråga om prioriteringar.
Så varför vill de inte prioritera sina barn? Eller ungar.
07 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar