Förändringsfunderingar

Förändring är det enda konstanta i vissa miljöer - det enda man kan vara säker på, och det som i sig skapar en trygghet. Om allt ändå förändras snart, blir detaljerna mindre viktiga och ett misslyckat drag mindre avgörande - det kommer nya drag. Ericsson är ett exempel.

I andra miljöer är bristen på förändring det säkra - den förutsägbara framtiden blir tryggheten. Skolan! Åtminstone Bromstens lågstadium, där jag var på utvecklingssamtal igår: Samma mjukt engagerade lärare och samma rättstavningsövningar som alltid :-)

Styrelsemötet jag just kommer från är exempel på den tredje: En miljö som vill vara oförändrad, men där behovet av förändring tränger sig på och blir en svårhanterad gäst vid bordet. Några välkomnar och ser chansen att - äntligen - få ifrågasätta nuet och diskutera de stora frågorna. Några blir besvärade och letar pausknappen - vill fundera och omgruppera. Några ser men vågar inte, och blir stående.

Då förändring är det normala är det svårt att förstå behovet av pausknapp, ändå är det förmodligen det som är det smartaste: Tryck på paus, ta en promenad och möt förändringen?