Som musik...

I fredags tänkte jag blogga om hur trist det är att äta sallad.
Har fullständigt brutit mitt nyårslöfte om att äta riktigt lunch de senaste två veckorna - sallad i princip varje dag. Och på det ställe där det är jättemysigt att äta eftersom det är så lugnt, tar de 85 spänn för isbergssallad! (Antagligen därför det är så lugnt där vid lunch?) Svårt att kalla det för riktig lunch ens om man anstränger sig... På de andra ställena får man åtminstone litet bulgur till isbergssalladen. Ibland några stackars kycklingbitar också (som blir så härligt hårda då de har legat i plastförpackning några timmar). Usch, vad jag är leds på sallad!!!!

Igår tänkte jag blogga om skor, för jag gjorde en otroligt bra affär igår:
R behövde jeans, så vi gick till JC och valde ett par som expediten tipsade om...1595 kronor!!!!! Jag gick tillbaka med dem, expediten såg förvånad ut, och vi köpte ett par på rea för 399 istället. Vi vann alltså 1200 kr. Sen skulle jag köpa två par skor och då ett par var höst-Ecco räknade jag med att de 1200 vi just hade vunnit inte skulle räcka. Men - istället hittade jag ett par jättesnygga som inte alls var höstecco, utan perfekta till min bruna kjol...och ett annat par som inte alls var höstecco, men perfekta till jobbet! Och båda var billigare än förväntat, så jag vann ännu mer pengar och hösteccoskorna kostade mindre än 1200, så jag köpte tre par skor och tjänade på det! :-) (Om du undrar, så har jag 5:a i skomatte och mitt enda problem just nu är att jag behöver en större garderob.) Till P sa jag att jag bara köpte skor som jag behöver.

Idag lyssnar vi på E som äntligen har fått sin trombone. Hon är så lycklig! Och vi har inte frrän nu insett vilken fördel det var att R inte någonsin övade på sin trumpet (som hon nu har övergett för att få mer tid till simning, förstås).