100 mil senare...HEMMA!

...eller 91, enligt ViaMichelin - vår guru...vägen har blivit kortare se'n jag var barn. Hur som helst: "100" mil och 12 timmar.

Körde ensam med 4 i bilen och "Pirater" med syskonen Petrini i CD-växlaren. (Otroligt spännande! Precis vid upplösningen i Gävle ringde P, så jag kunde inte riktigt höra...typiskt! Vem sa att ungdomsdeckare bara är för ungdomar?)
Efter två timmar är man i stadiet "HUR länge ska vi sitta här...är vi aldrig FRAMME???!!!???!!!". Efter några timmar till har man försjunkit i ett dvalliknande tillstånd och skulle kunna fortsätta för evigt. Efter 11 timmar och med målet i siktet är man oändligt leds och upptäcker att man kör för fort...högerfoten fortplantar hjärnans sinnensstämning helt omärkligt.

P hade fixat middag och ärtskidorna är klara i landet.
Mysigt att komma hem!