Boråd?

Vi var på husvisning igår.
Inte för att vi egentligen vill flytta, utan för att just det huset var ute - ett av de där husen man går förbi och tänker att "tänk att äga det..."
Och häpnade över prissättningen!

Ligger högst upp i en blommande fruktträdgård med fågelbad och liten pool. 7 rum och kök, underbart ljus, fantastisk utsikt och alldeles vid skolan.
Och way beyond "för den händige"!
Här krävdes mer än optimism!
Endera verkligt kunnande och tid, eller pengar och inget förstånd...

För VEM betalar 3,8M för ett hus som man måste börja från början med? 41000 (!) i driftskostnader, maskiner från 1900-talets mitt (samma köksfläkt som mamma o pappa hade innan deras förra renovering..typ 1975), oljepanna, fasad i behov av grovsanering, osv, osv osv. Uppenbarligen hade de som bodde där älskat sitt hus, för det syntes att allt en gång byggdes och fixades med omsorg - även trädgården - men med åren hade allt totalt förfallit. Och vi fick inte - får inte - ihop summan med värdet. Ser verkligen husmarknaden i Stockholm ut så här?! Vem har råd att köpa ett ruckel med fullständigt sanslösa driftskostnader för 3,8 miljoner?!?

Och idag läste jag att nästan hälften av 20-23-åringar i Stockholm bor hemma hos föräldrarna för att det är för dyrt att flytta till eget. Det är också bakvänt. (Och verkar dyrt för fyrbarnsföräldrar...)

Det har gått ett dygn sedan visningen, men jag har inte riktigt landat. Hur har folk råd att bo? Och vad finns att göra för dem som inte har det? Jag har länge trott på "färre byggnormer och fler enkla, superbilliga, studentrum", men räcker det?

Jag måste nog forska vidare i det här...
...och förmodligen engagera mig...