Till slut går det bara inte...

...att vara positiv.

Sedan i november, ungefär, har det varit ca 3 veckor - inte nödvändigtvis som veckor = 21 dagar - då alla i familjen har gått till jobb o/e skola. Då alla har varit (tillräckligt) friska på helgen. Jag tror inte vi nånsin har haft en sån sjuk vinter.

Nu är jag leds. Det går bara inte att vara positiv och säga klämkäcka saker för att tjejerna inte ska känna efter så mycket längre, när jag själv går med samma skit i kroppen. Orkar inte bita ihop, hitta på förströelser och små roligheter. Sportlovet skulle vi ju bryta med sjukdomen och bli friska. Istället hade två 40 graders feber och två magsjuka. Totalt sett inget friskare när vi kom hem, alltså. Det var fem veckor sedan.

Och nu är det påsklov.