P handlade i helgen då jag var borta, så nu är jag helt förvirrad som matlagare: Vad finns egentligen hemma?!? Både kyl och frys och överskåp verkar vara fulla, men jag får leta med ljus och lykta efter nåt som blir min mat.
Inser hur absolut koll jag har vanliga veckor, och varför jag blir störd över att barnen inte säger till när saker tar slut (precis som min mamma alltid var irriterad på oss andra i familjen!). Inser att jag vet på millimetern när hur mycket ketchup och bordsmargarin vi har kvar och precis vilka grönsakspåsar i frysen som är öppnade (ärtpåsen som ligger på tredje hyllan under den oöppnade köttbullepåsen...och så..). Rätt sjukligt faktiskt. Kan man bli inlagd för sånt?
Vi närmare eftertanke vet jag ganska exakt hur mycket schampoo som är kvar också i de 4-5 olika flaskorna! (Varför skulle en shampoosort räcka med fem flickor/tjejer/kvinnor och en man som alltid-ska-ha-det-han-alltid-har-haft i familjen?!). Men jag har fått ge upp om balsamet och anse mig besegrad av ungdomen - det går minst 1 liter balsam i veckan! Tror jag... Det är i alla fall alltid nästan slut när jag ska ha det.
Undrar om vi har några morötter till midda'n?
18 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ja,kära Ulle.Att du snodde rubriken i min tänkta blogg.Det är förstås svårt att tro att den också är tillämplig på en familj med fyra personer färre i
storlek. Problemen är kanske av ngt annat slag men dimensionen...densamma.
Pytsar med rester-ofta av liten omfattning-vem äter?!,
pålägg av mångahanda slag-vem vågar ta rätt sort-, vad kan kombineras med havregrynsgröt-den perfekta,GI-riktiga pensinärslunchen speciellt för lata
matlagare.Jag som har absolut koll på vad som inte finns i kylen-tag blodpudding t.ex-har sjävfallet
svårt att också ha koll på allt vad som FINNS där
o ser då inte allt vad jag borde ha tagit till lunch av resterna. "Det som står rakt framför ögonen..."-
syndromet. Ja, jag plågar inte med fler detaljer då ju flera av dem inte är obekanta för dig, "historiska
fenomen".Jag förstår bara inte varför ett igenkännande leende spred sig över fru G:s ansikte
när hon läste din blogg, och läste den högt för mig dessutom..
Kram från en Matlagare
Tur att vi inte har rester! Då skulle trubblet förmodligen bli olösligt :-)
Vi fortsatta diskussionen i går kväll på Bishops. Jag har kommit till slutsatsen att det handlar om professionalitet. Vi är superproffsiga handlare och organiserare-av-mat-arbetet, du - jag - mamma - och säkert en massa andra.
Man vet PRECIS vad som finns,
vad som är slut
vad som behövs till nästa vecka
vad som är billigt och hur man kan kombinera det med nåt dyrt
...och så vidare
Och så kommer då EN AMATÖR in i bilden (amatör betyder som vi alla vet älskare), gör sitt bästa, med god vilja - men ändå.
Vi pratar amatör. Det blir ALDRIG RÄTT.
Sen kom vi till diskussionen om man måste säga något eller kan hålla käften... och det är en helt annan ....
Precis! Det är därför det inte går att skicka nån annan - läs amatörer - att handla, för de kan inte läsa det som inte står, typ: "Om det är extrapris på strutskött, så byter vi givetvis ut onsdagsfläsket till struts!" och sånt.
Skicka en kommentar