Gnistrande tårar

Idag var det en sån där vinterdag som jag sällan får tid att nyttja: Gnistrande!
Sol, vit nysnö och -2...

Jag älskar snö!

Och jag älskar då de gnistrande dagarna infaller på en söndag!
- Jacka på! och långpromenad tillsammans med K.

***********

Igår var en helt annan dag:
Att nå sina tävlingsmål en dag efter magsjuka var inte så lätt, visade det sig. Att trösta en besviken simmare var än svårare. För vilka svar duger när känslan i vattnet är rätt och viljan finns, men kraften saknas?

Det är en av de svåraste sakerna med att vara förälder i simning (och kanske i andra individuella sporter där resultaten är så tydliga som hundradels sekunder?) - att acceptera barnens besvikelse och att inte kunna hjälpa. Försöker med humor, att släta över, att bortförklara, att säga "nästa gång" eller "du lär dig av det här också - det är faktiskt nåt bra med att inte simma som bäst"... men, i grunden hjälper det inte. Barnet måste lära sig att hantera besvikelsen själv. För besvikelser kommer. Och ironiskt nog inte alltid då de borde....2 "pers"var en klen tröst en dag då kraften inte fanns.

Andra dagar kan gnistra även utan "pers".
Som idag :-)