Nästan barnlös. Ljudlös.

Mina barn har flugit ut!
2 till Luleå, 1 till Köpenhamn. (Hon har sms:at att hon har tatuerat sig! Vart är världen på väg?!? Skulle inte farmor hålla reda på henne??) Tack och lov är R kvar, men hon är aldrig hemma.

Det är bedrövligt tyst!
T o m TVn och datorn talar tystare - ingen skrikig Disney Channel, inget skrikigt YouTube eller blippigt spel...

Så beroende man blir av de vanliga ljuden (de som man blir galen på då de hörs). Upptäcker att det är svårt att "göra som jag brukar" då ljudet är fel. Leva det vanliga livet utan de vanliga ljuden?

Stillheten ställer andra krav.
På att fyllas.
Med ljud.