En längtar efter snö

Sommaren var kort i år och hösten väldigt grå. Jag känner en släng av höstdepression - är otroligt leds på regn! - och tycker tiden bara försvinner.

I måndags meddelade R att vi inte får hämta henne från träningarna eftersom bilåkandet tär på miljön. Trodde ett ögonblick att hon hade blivit en världsförbättrare, men sanningen var enklare än så:

"Jag vill ha snö!"

Vet inte om man ska skratta eller gråta?
Kanske är det till sist egoismen som är nyckeln till minskad miljöförstöring?

...och visst vore det vackrare om det grå blev vitt.